Happ. Första dagen i skolan och vad möts man av? Absolut ingenting. Ingenting! Ingen klass, inget möte och fan heller knappt några ettor heller. Bara ett par stressade stackare som gjorde exakt det vi gjorde för ett år sedan - få ihop ett gäng nyhetsinslag under en dag (en pärs, och inte ett av mina brightest moments) - också Hasse Gustafsson såklart. Rutinerade Hasse. Och jag som har börjat ta med min egen dator till skolan är nu förvisad till den enda nätsladden vid teknikdisken och Rolands goda sällskap eftersom mixed media-klassen eller vad det nu är har lagt beslag på allt trådlöst nät. Bitter? Nej, inte alls.
När vi ändå är igång skulle jag vilja kräva en omformatering av budfirmornas system. För rent logiskt är det inte så smart att leverera saker till en adress när man inte vet om någon är hemma. Vad väntar man sig mellan tolv och fem en vardag? Vad hade ni tänkt göra liksom? Lämna det på trottoarkanten?
När jag skulle få bredbandet installerat för nåt år sen av puckona på Bredbandsbolaget fick jag ett samtal när jag var i skolan runt tolvtiden - de undrade varför det inte var någon som öppnade dörren. Jag visste ju inte att ni skulle komma! Tänk vad lätt det hade gått om ni bara inte hade missat den lilla detaljen. Samma sak med datorer som budas hem - lämna dem på altanen bara om ingen är hemma, det är säkert ingen som blir lite sugen.
Puh. Det var dagens arga det. Jag visste att det här skulle bli en dålig dag redan när jag vaknade efter fem timmars orolig sömn och började direkt med att ha sönder lysröret ovanför spisen och fortsatte med att lalla runt och snubbla över och spilla saker. Men, värre saker kan hända. Om man lugnar ner sig och tar några djupa andetag inser man snart att det man retar sig över oftast är triviala vardagsproblem som inte gör dig lyckligare men som inte tar livet av dig heller. Även om jag tror starkt på att de minsta hinder kan vara stora för just den som stöter på dem, i den värld man själv finns i. Litet för dig kan vara enormt för mig och tvärtom.
Imorgon åker jag med Tor och Tomas till Norrtälje och hämtar ett fönster - sen direkt hem igen. Woho. Roadtrip är alltid roadtrip liksom.
Dagens glada:
Thelma Houston - Don´t leave me this way
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar