Vilket liv man lever nu för tiden. Herrejesus. Spelade in kortfilmen hela förra veckan, vilket var en väldigt rolig pärs. Den handlar kort om en busschaufför som får nog och rymmer med bussen genom Sverige. Vi lyckades otroligt nog snika till oss en SL-buss som vi hade till vårt förfogande i fem dagar. Det kändes mäktigt må jag säga, men just nu är man urless på att åka buss eftersom man i stort sett bodde i den 12 timmar om dagen i fem dagar. Att spela in film är bland det roligaste och mest energiödande man kan göra, man håller sig vaken på adrenalinkickar och lycka.På måndag var det nya tag och det bar iväg med Silja Lajnen till Helsinki med klassen. Den resan resulterade i ett bröllop, troligtvis, förhoppningsvis, ogiltigt, och minst ett nytt smeknamn på mig (som förövrigt har klassrekord i antal smeknamn). Så nu är det Nadia, Zinken, Helsinki Andersson. Resten glömmer vi. Det som händer in Finland stannar i Finland.
IMORGON bär det av med VikingLajnen till Helsinki med S-hamnsgänget. Tro det eller ej. Same same but different. Alltså har jag spenderat sex dagar denna vecka på Finlandskryssning. Och jag tycker inte ens om Helsingfors, den kanske dödaste huvudstaden i Europa. Men nästan alla favoriter ska med och bara det är ju fantastiskt.
