hedwig and the angry inch

Igår på Stadsteatern för en billig penning. Jag är ju en sucker för musikaler, och hellre på scen än på film. Jag kan alla låtar från RENT, så Hedwig som också är en rockmusikal med grym musik passar ju mig alldeles utmärkt. Det var länge sedan jag såg filmen, så det måste jag nog göra om snart. Det svänger. Dessutom tycker jag att bara titeln är fantastisk.

out of words

Fattar ni att Google har rutchkanor för att ta sig mellan våningarna på sina kontor?? Fattar ni att det här är min högsta dröm??

Dessutom har de sina möten i igloos och pratar i telefon i skidkabiner. Se det själva här.

go away

inga kvoter för idioter

Idag tänkte jag sova, sova, sovaaaa, men vaknade klockan nio och var pigg som en lärka. Solen sken ju så jag tänkte gå ut på en liten powerwalk och en sväng förbi affären. Ta en liten omväg till Ica så att säga. Och vilken jäkla omväg det blev. Jag gick genom kyrkogården som vanligt och in i ett villaområde jag inte varit i förut - och hamnade i Bagarmossen! I ghettot. Jag trodde jag gick åt rätt håll men hur jag än bar mig åt kunde jag inte hitta tillbaka. Mitt fantastiska lokalsinne visade sig igen. Men jag tänkte logiskt - följ bilarna - och helt plötsligt var jag tillbaka vid kyrkogården. Efter två timmar. Det var ju inte en härlig söndagspromenad heller eftersom det bara var höghus, höghus och betong överallt. Som att man inte kände sig nog som en idiot redan.

och vi dansade och sjöng

Jo, också var då hösten här, igen.

Sommaren var mest jobb, jobb och åter jobb. Men det fanns ändå rum för att skapa minnen som kan ligga nära hjärtat:

Göteborg/Borås/Ulricehamn/Ullared osv osv (detta var iofs i april, men med tanke på de få utflykter jag hunnit med i sommar räknas det):

För det första var jag bakis när jag åkte från jobbfest och annan fest, och bakis när jag kom hem. Som tur var så var det inte må-illa bakissjuka utan mer trött, fnittrig och jäkligt rapp i käften-sjuka. Eftersom detta var en tänkt shoppingresa till Malins födelsedagsära avverkade vi outlets på löpande band och besökte vad som får vara sveriges Texas: Ullared. Blommiga tights och tröjor med texter som "jag är inte döv, jag vill bara inte lyssna på dig" var klädkoden. Vidare till Borås där vi hyrde en superfin lägenhet för sexhundra spänn och gick till ett uteställe där man hängde jackan på en hängare och hoppades på det bästa. Dom är trevliga i Borås men utelivet var sådär må jag säga. Malin får bevisa motsatsen när jag besöker hennes nya hemstad senare i höst. Nästa dag gick Volvon till Göteborg där vi kände oss som "jävla Stockholmare" och råkade hamna på ett uteställe där vi hörde till de äldre besökarna. Sådär som det lätt kan bli när man är i en stad man inte vet ett jota om. Pinsamt. Kvällen slutade väldigt bisarrt med svarttaxi genom stan till tonerna av "What is love" och en natt på köksgolvet eftersom sängarna inte räckte till från början. Kan det bli bättre? I övrigt höll vi på att bli ihjälkörda av en Porsche och var en sekund från att döda en hund på E4:an.


Öland, midsommar:

Nej nej nej. På Öland blåser det. Mycket. Hade tur i oturen att hamna på familjecampingen där inte en människa syntes till efter klockan elva på kvällarna. Tråkigt, tyckte vi, och åkte till partycampingen. Där köpte jag ut cigaretter till en minderårig och ogillade det mesta. Dräggigare ställe får man leta efter. Alla hade tagit med sig egna enorma högtalare hemifrån och gick man förbi en stuga hördes metal medan den brevid öste sommarplågor och nästa husvagnsmusik. Gräset var inte grönt utan färgat av miljoner ölburkar och det kändes som vad som måste vara en mycket sämre kopia av Hultsfredsfestivalen. Nästa dag lyckades vi ta oss in vip-vägen på Strand i Borgholm och jag vet inte riktigt om det levde upp till förväntningarna. Dagen efter hade vi inte riktigt lika tur och kön var lång, lång, lång. Jag och Tess lyssnade på Ölandsmorsor som sjöng karaoke på en strandkrog istället. Yey. Trots detta var det en toppenresa. Alla resor är toppenresor i rätt sällskap. Vi fick ju iallafall se de ökända kamelerna och många väderkvarnar.


Sundsvall, gatufesten:

Huvudsaken för att åka dit var ju att se Håkan, såklart. Jag var sjuk och kunde inte riktigt ha så kul som de andra. Det måste ha synts, för i min ensamhet i öltältet blev jag bjuden på Pez av en snäll människa och uppdansad av fyra John Travolta-imitatörer (minus kläderna och håret) till "You're the one that I want". I efterhand blir ju alltid såna här upptåg väldigt roliga ändå. Ungefär som att åka finlandsfärja.

Nästa sommar måste jag ha semester.

hoppsan vilken dag

Att gå ut ur Lattjo-studion och få kall, frisk luft i lungorna var som att födas på nytt, jag skojar inte. Pricken över denna 12-timmars arbetsdag som i många avseenden utom vissa var en piece of cake var när jag och två kollegor jeepade hemåt förbi stadsgårdskajen och ett fyllo började springa efter bilen och skrika "hora, hora, hora!". Hoppas han trillade i sjön.