Taxi taxi

Jag har fortfarande ångest. Över vad vet jag inte, och det är jobbigt. Prestationsångest kanske. Jag är bra på att få det. Så mkt jag vill göra bra nu, men är trött och sjuk och har inte styrkan att köra 200%. Försöker med 100 och hoppas på det bästa. Sen fortfarande ångest över att det är så mkt jag borde göra, för mig själv och andra, men inte hinner eller orkar. Vill inte deppa. Vill vara jätteglad. Därför sitter jag och laddar inför videon imorgon med att kolla på Most Evil på Discovery medan Malin och Hanna är ute och svirar. Finns inget bättre sätt att spendera kvällen på.

Idag var vi på Wrangler-"festivalen" och filmade en intervju med Goose, elektropopband från Belgien som jag aldrig hört. Det var kul att äntligen få ha kameran. Det var utomhus och skitkallt. Vi ringde taxin när vi var klara och fick höra att det skulle ta en kvart, så vi väntade och frös. Som fan. Sen ringde vi taxifan när det gått lite för lång tid och får höra att alla bilar hade tackat nej till att hämta oss. TACKAT NEJ. Är det inte 1: en taxichaufförs jobb att hämta upp folk som vill nånstans? 2: Också en del av jobbet att hitta dit man vill. För det gör dom oftast inte. Sen kommer frågan, varför ville de inte hämta oss? Mystiken tätnar. Karin frågade chauffören som sa att de kanske ville gå på rast. Eller nåt. Han tyckte inte vi skulle vilja ha skjuts i rusningstrafik.
Taxichaffis verkar vara ett soft jobb, det kanske kan vara min andra bransch, den jag måste ha andra foten i. Karin videobloggade däremot om vår upprördhet, som riktigt lyser igenom i inlägget, och borde finnas på hennes blogg här: http://www.mtv.se/overdrive.php?StoryId=14441&BlogId=1241&Offset=0#blog

Ok. Natta snart. Har big-shot musikvideoinspelning imorgon. Pigg och glada ska vi vara. Alihopa. T.o.m. vi som lekt med Carola på Junior Eurovision ;) Puss.

Insikten om att det blir en sömnlös natt

Det är roligt hur när jag har väldigt mycket att göra med någonting så får jag dåligt samvete över att jag inte gör sånt jag borde som är helt orelevanta för just det jag borde oroa mig över.
Till exempel ringa hem oftare och prata med familj och vänner, träffa familj och gamla vänner oftare, träffa nya vänner oftare, visa framfötterna på jobbet, slutföra den jävla bussfilmen, sjukdomar, ekonomin, framtiden, det förflutna. You name it. Det riktigt kryper i mig av oro, och det enda jag egentligen behöver oroa mig för DEN HÄR VECKAN är att allt ska vara fixat för att musikvideon ska kunna spelas in till helgen.

I mitt kvarter

Festen var trevlig. Lagom uppslutning med det vanliga gänget från klassen. Karro tog med Jakob som i sin tur hade med en kompis och sen kom killarna från Nya Zeeland som jag och Tor mötte på krogen för några veckor sen. Vi snackade i öl-kön, och helt plötsligt klämde han ur sig att han nyss varit i Söderhamn på kräftskiva och då kunde jag ju inte annat än att bjuda hit dem. Fick ge dem en snabb-guide i hur man hittar kräftor först... jag tror de gillar traditionen. Tycker det är mysko om inte annat. Synd att vi inte hade hattar och haklappar också, det hade varit kul. Det är skoj med kulturkrockar. Ja ojoj vad många nya bekantskaper man fått i den här stan. Känner mer folk här än hemma nu tror jag.

Veckan som kommer blir stressig. Inte nog med allt nytt på MTV, det är slutspurt på musikvideon som ska spelas in till helgen och det är en del kvar att göra. Jag skulle behöva en till av mig just nu. Eller en assistent. Jag har ingen budget (som vanligt), men kan erbjuda ett roligt och givande jobb som kan användas som merit i ditt CV. Någon?

Säkert! - Allt som är ditt

Det var länge sen

På begäran av Lotta Johansson skriver jag nu ett inlägg. Hon har saknat att läsa om mitt liv och jag kan inte annat än förstå henne. Ärligt talat så begick min dator självmord men har nu återupplivats av mig själv. Kan ni förstå, jag lagade min dator på egen hand. Nästan utan hjälp. Jag är fantastiskt stolt över detta. Men, ingen dator, inget internet. Logiskt.

Har säkert hänt massor av spännande saker sen sist, men vi fokuserar på nuet. Mitt minne är inte det bästa heller.

Sitter just nu där jag kommer att sitta mest hela hösten - på MTV. Gör min första praktik här på fyra musikprogram som kommer att sändas varje dag i kanalen. Första givna uppgifterna är gästansvarig och research. Fick precis veta att jag nu också är rekvisitaansvarig, och shoppa upp andras pengar är ju alltid kul. Hänga med ut på inslag är toppenroligt. Men planen är att jobba mig in mot studion och större uppgifter. Roligt att jag har sällskap av Elli, som gör ungefär samma saker som mig men tar hand mer om det tekniska - som jag helst undviker bäst jag kan. Tyvärr. Och Johan börjar på måndag! Det är roligt. Man kan lugnt säga att MTV är KY-invaderat, massor av oss här nu. Grymt bra.

Eftersom jag tror det kommer att bli mest jobb den här hösten så finns inte så mycket fritid. På lördag smäller det dock när vi ska ha kräftskiva hemma hos oss. Hoppas på att få se ett par stycken från klassen som man inte sett på ett tag, och annars blir det väl en salig blandning som vanligt. Skulle vara najs att ha med några från Söderhamn också, men det får bli en annan gång. Tråkigt är att jag inte är på topp och lite halvsjuk eftersom jag inte har tid att ta det lugnt just nu.

Och vi har blivit med kollektiv. Två är combo - tre är kollektiv. Hanna har börjat plugga på Karolinska och sover i ett av våra hörn i en månad framöver, tills hon får tillgång till sin lägenhet. Det är inga problem eftersom vi är så upptagna alla tre att vi nog inte hinner tröttna på varandra.

Har redan börjat få efter-skolan-ångest. Tänk om jag blir arbetslös och hela TV-karriären skiter sig. Vad ska jag göra då? Jag måste ha en plan B, nåt som är lite säkrare. Förslag någon?