Taxi taxi

Jag har fortfarande ångest. Över vad vet jag inte, och det är jobbigt. Prestationsångest kanske. Jag är bra på att få det. Så mkt jag vill göra bra nu, men är trött och sjuk och har inte styrkan att köra 200%. Försöker med 100 och hoppas på det bästa. Sen fortfarande ångest över att det är så mkt jag borde göra, för mig själv och andra, men inte hinner eller orkar. Vill inte deppa. Vill vara jätteglad. Därför sitter jag och laddar inför videon imorgon med att kolla på Most Evil på Discovery medan Malin och Hanna är ute och svirar. Finns inget bättre sätt att spendera kvällen på.

Idag var vi på Wrangler-"festivalen" och filmade en intervju med Goose, elektropopband från Belgien som jag aldrig hört. Det var kul att äntligen få ha kameran. Det var utomhus och skitkallt. Vi ringde taxin när vi var klara och fick höra att det skulle ta en kvart, så vi väntade och frös. Som fan. Sen ringde vi taxifan när det gått lite för lång tid och får höra att alla bilar hade tackat nej till att hämta oss. TACKAT NEJ. Är det inte 1: en taxichaufförs jobb att hämta upp folk som vill nånstans? 2: Också en del av jobbet att hitta dit man vill. För det gör dom oftast inte. Sen kommer frågan, varför ville de inte hämta oss? Mystiken tätnar. Karin frågade chauffören som sa att de kanske ville gå på rast. Eller nåt. Han tyckte inte vi skulle vilja ha skjuts i rusningstrafik.
Taxichaffis verkar vara ett soft jobb, det kanske kan vara min andra bransch, den jag måste ha andra foten i. Karin videobloggade däremot om vår upprördhet, som riktigt lyser igenom i inlägget, och borde finnas på hennes blogg här: http://www.mtv.se/overdrive.php?StoryId=14441&BlogId=1241&Offset=0#blog

Ok. Natta snart. Har big-shot musikvideoinspelning imorgon. Pigg och glada ska vi vara. Alihopa. T.o.m. vi som lekt med Carola på Junior Eurovision ;) Puss.