Det är roligt hur när jag har väldigt mycket att göra med någonting så får jag dåligt samvete över att jag inte gör sånt jag borde som är helt orelevanta för just det jag borde oroa mig över.
Till exempel ringa hem oftare och prata med familj och vänner, träffa familj och gamla vänner oftare, träffa nya vänner oftare, visa framfötterna på jobbet, slutföra den jävla bussfilmen, sjukdomar, ekonomin, framtiden, det förflutna. You name it. Det riktigt kryper i mig av oro, och det enda jag egentligen behöver oroa mig för DEN HÄR VECKAN är att allt ska vara fixat för att musikvideon ska kunna spelas in till helgen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar