kräftskiva

Det är så underbart att gå in i något helt utan förväntningar - det blir allt som oftast bra. Metronomes något sena kräftskiva igår var inget undantag. Efter några dagars velande gav jag med mig, och så trevligt det blev. Tänkte gå hem vid tio eftersom det ju trots allt var en vanlig veckodag (...), men stannade lite till, och lite till och vips var klockan två. Härligt men farligt med öppen bar. Borden närmast tävlade i vilka som kunde sjunga snapsvisor högst. Vid vårt satt mest folk från Körslaget, men inte var vi bäst för det. Kökspersonalen här nere var också på kräftskiva... idag serveras det korv med bröd till lunch (för 50 spänn som vanligt). Haha.

Imorgon blir sista dagen på Sto-Cph för det här projektet. Det är så dött på kontoret nu så det är inte klokt. Jag vet ju redan att jag kommer att klättra på väggarna väldigt snart, därför åker jag hem till familjen i någon vecka här framöver. Resemässigt funderar jag på om det kan vara läge att ta en tripp och besöka Anna i Berlin. Ledigheterna (kalla det arbetslös eller vad man vill) har ju inte direkt växt på träd det senaste året. Först börjar jag att bota rastlösheten med att hjälpa till på inspelningarna av Boston Tea Party med start söndag.

Ser mycket framemot att åka hem och lägga mig. Är ganska äcklig idag. Skänker en tanke till min resväska som fått åka med Johan till New York. Hoppas dom har kul tillsammans.