Strömavbrottet igår varade i ungefär två timmar, sen var det för sent för film. Pappa var glad för han kom på att han hade lampa på telefonen, mamma svor över att fläkten strejkade och jag låg på spikmattan (aj!). Många skratt dock så det gjorde ingenting. Det senaste inlägget var alltså högst ironiskt.
Idag har vi varit i stugan. Pappa, Michelle och jag fiskade. Det var första gången på väldigt länge för min del. Väldigt avslappnande och inte alls så pjåkigt. Inte en aborre i sikte och ingen gädda på kastspöt heller, men jag fick ett bottennapp så linan gick av (såklart). Så man kan säga att vi åkte hem med mindre fisk än vi åkte ut med. Himla glad att jag har kunnit vara så mycket ute i stugan i år. Det är en riktig kulturskatt vi har där ute; jag har bäddrat i biblar sedan mitten av 1800-talet och dagböcker med snirklig, nästan oläslig, handstil som skrevs av en släkting. Mycket väder och vind, snickeri, glädje och sorg. De blev för några år sedan inscannade på Nationalmuseet. Fick med en liten hög gamla foton hem också som i sinom tid ska få en kär plats i lägenheten.
Till veckan börjar den mest spännande delen av projektet; inspelningsstart. Jag tog kompledigt i fredags för att kunna vara hemma med familjen en sista gång i sommar men telefonen gick varm och mejlboxen var full så det blev en hel del jobb ändå, som väntat. Min att-göra-lista för imorgon är inte nådig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar