Så var det sista avklarat på Gröna Lund, the end of an era, om än en kort en. Lämnat av de enormt våffelsmetskladdiga kläderna och gav tillbaka "backstagepasset" som det så snajdigt kallas. Men, såna har jag ju tillgång till på Nordisk Film, på riktigt. Dom kan man däremot inte åka gratiskaruseller på. Hann inte med Jetline i år heller. Känns lite vemodigt, vilket är konstigt eftersom jag spenderade hela förra sommaren med att längta därifrån. Det kändes bättre i år.
Just nu har jag en krypande rastlös känsla i mig, fastän jag är trött som stryk. Det brukar bli så framåt kvällen. Det är trist att bli vuxen och upptäcka att stressen och pressen nog aldrig försvinner. Man är i grund och botten den man är, inte sant. I grund och botten. Inte sagt att jag är ganska nöjd ändå. Skrapar man under ytan så finns där nog många lager. Kan inte låta bli att undra om det är värt det, alltid. Vad gör det om hundra år.
Dagens: Cat Stevens - Don't Be Shy
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar