Nu kan du få mig så lätt

Håkan är bäst och kommer alltid vara. Så är det bara. Känsla, känsla, kärlek och några riktiga visdomsord beskriver stämningen på Grönan ikväll. Eller så finner jag inte riktigt orden för att beskriva det just nu. Heder åt de tappra som satt och huttrade framför scenen i spöregnet i åtta timmar. Beundransvärt eller korkat är frågan när förkylningarna börjar smyga sig på imorgon. Men varför inte Nu kan du få mig så lätt? Jag får äntligen se Håkan, men ingen Nu kan du få mig så lätt. Jag somnar ändå lycklig ikväll.

"Och alla bara pratar "är det sant"
Och "jag har hört om dig"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna
Sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar och jag tänker
Är du också själv, var är du ikväll"

Att vara tillbaka i Grönan-hjulet, om än bara för en dag (och nästa lördag, hua), kändes som att kastas fyra veckor tillbaka i tiden. Så hemskt var det kanske inte ändå. Eller var det det..? Jag minns inte. Jag vet att man inte kan minnas smärta, men minns man känslor? Gör man det?

Hmm. Stå hela dagen i kylan har inte direkt gjort under för min hosta. Host.

Ta mig till kärlek.